De senaste avstängningarna av på- och avfarter till A-7 vid Elviria har satt ljuset på ett större problem. När trafiken ökar påverkas vardagen av besvärliga anslutningar och resor längs kusten, samtidigt som förändringar av vägen inte alltid ger fungerande alternativ.
Ännu en kö, och vart tog avfarten vägen?
Den senaste avstängningen av anslutningar till A-7 vid Elviria och Las Chapas har förståeligt nog upprört dem som bor där. Som SUR in English rapporterar stängdes anslutningen vid Golden Beach utan att de boende fick information i förväg, medan arbetet med att förbättra de lokala vägarna fortfarande pågick. Boende har fått ta ovana vägar genom området, och några uppger att mycket korta resor nu tar 15 eller 20 minuter. Frågan är inte bara om en gammal anslutning ska hållas öppen. Den handlar om vad som händer med alla som använde den när den stängs.
En del av dessa på- och avfarter byggdes för en helt annan väg. Att köra ut på dagens A-7 från en anslutning utan ordentlig accelerationsfil och med dålig sikt kan vara både svårt och farligt. Jag förstår varför man vill ändra dem. Men om en anslutning stängs innan ett fungerande alternativ finns på plats flyttas trafiken till närliggande gator och andra anslutningar. De boende behöver tydlig information i god tid, skyltar som visar vart de ska köra och lokala vägar som klarar den omledda trafiken.
Det här är en del av ett mycket större problem. När jag körde från Málaga mot Marbella för omkring 40 år sedan hette vägen N-340. Man körde genom Torremolinos och Benalmádena, även om det fanns en förbifart vid Fuengirola. När man kom genom Elviria kunde man se en bil backa ut från en parkeringsplats direkt på vägen, eller någon korsa den med en luftmadrass under armen. Det var en väg som betjänade orterna längs sträckan.
Den har förändrats enormt sedan dess. A-7 är nu en viktig väg för dem som färdas längs kusten, men också vägen som många av oss behöver använda för att nå närliggande områden. Ändå är vissa anslutningar och gatorna som leder till dem utformade för en betydligt lugnare tid.
Costalita är ett bra exempel. För tio år sedan kunde jag åka dit utan att tänka särskilt mycket på resan. Nu är det svårt att parkera och anslutningarna är ofta igenkorkade. Att köra ut på A-7 mot San Pedro är särskilt besvärligt: det finns ingen ordentlig accelerationsfil, sikten är dålig och förare som redan är ute på vägen gör det inte alltid lätt för någon att komma ut. Fler bostäder och fler bilar har ökat trycket på en anslutning som inte var väl utformad från början.
Och tillväxten gäller inte bara helt nya bostadsområden. Befintliga bostäder byggs också om. En bostad med två sovrum som får ett tredje skulle kunna innebära ytterligare en bil på vägen. När sådana förändringar upprepas i ett område blir det fler som använder samma gator och anslutningar. Fler bostäder planeras i östra Marbella, och den föreslagna utbyggnaden av småbåtshamnen La Bajadilla kommer också att medföra mer aktivitet. Varje projekt kan bedömas för sig, men de som färdas på A-7 upplever den samlade effekten.
Vi har också sett att ett stort vägprojekt inte automatiskt löser en flaskhals. Tunneln vid San Pedro borde ha gjort det lättare att passera orten, men jag har ofta sett trafiken köa tillbaka mot tunneln vid änden närmast Marbella. I går, när jag gick över A-7 med Billy, kunde jag se en lång kö genom tunneln mot Puerto Banús. Bara någon enstaka bil verkade ta AP-7. Avgiftsvägen finns, men just då gjorde den inte mycket för att minska kön jag såg.
Hur människor kör är också en del av bilden. Otålig körning, svåra påfarter, dålig sikt och anslutningar som inte klarar trafikmängden förvärrar problemen tillsammans. Att stänga en anslutning kan undanröja en fara, men det kan inte vara hela lösningen om trafiken bara flyttas till en annan olämplig anslutning.
I arbetet måste jag använda A-7. På min fritid undviker jag den när jag kan. Före en arbetsresa tittar jag på Google Maps för att se om en resa som kanske borde ta 25 minuter kommer att ta mer än en timme. Om det bara gäller en vanlig utflykt bestämmer jag mig ofta för att det inte är värt besväret. Om någon föreslår lunch i Fuengirola är det osannolikt att jag följer med. Detsamma gäller La Cala och Estepona, om jag inte har en särskild anledning att åka dit. Jag försöker hålla vardagen inom ett område där jag inte behöver använda motorleden.
Det är en verklig förändring i hur vi lever längs kusten. Den omedelbara frågan i Elviria är hur de boende ska ta sig fram efter avstängningarna. Den större frågan är hur vi hanterar den fortsatta tillväxten, förbättrar de anslutningar som behöver förbättras och återkommer för att rätta till förändringar som inte fungerar i praktiken. Vägarna måste fungera för dem som redan bor här, liksom för dem som kommer i framtiden.
Vi kan bara hoppas att de som ansvarar för planeringen har en uppfattning om vad de vill uppnå. Utifrån mina tidigare erfarenheter är jag tveksam.
