AI förändrar fastighetsannonseringen, men den verkliga frågan är inte om vi använder det. Frågan är om vi använder det ärligt, ansvarsfullt och utan att vilseleda människor.
Den här illustrationen skapades med hjälp av AI och visar att vi själva kan välja vad vi använder.
... eller kanske, när är AI inte acceptabelt?
För några dagar sedan publicerade jag en marknadsföringsartikel på sociala medier med en kort AI-genererad animation. Den fick omkring 40 000 visningar och ledde till hundratals besök på vår webbplats. Intressant nog nämnde de flesta inte AI över huvud taget. Några tyckte uttryckligen om animationen och en person kritiserade den öppet. Det fick mig att inse att den verkliga frågan inte var om AI är acceptabelt. Frågan var: varför känns vissa användningsområden för AI helt rimliga medan andra inte gör det?
Om du tillbringar någon tid på sociala medier har du säkert märkt att AI just nu väcker starka reaktioner. Vissa tar entusiastiskt till sig det, medan andra avfärdar allt som skapats med AI som något främmande. Uttrycket ”AI-skräp” har börjat användas och alltför ofta blir debatten snabbt polariserad. AI är antingen fantastiskt eller fruktansvärt.
Om jag ska vara ärlig tycker jag inte att någon av dessa ståndpunkter är särskilt hjälpsam. Frågan är inte om AI är bra eller dåligt. Frågan är om det används på ett ärligt sätt.
Det här är trots allt inte den första tekniska revolutionen som de flesta av oss har upplevt. Under min livstid har fastighetsmäklarbranschen gått från annonsering i lokaltidningar till marknadsföring på internet, från fax till e-post, från tryckta fotografier till digital fotografering, från manuella skrivmaskiner till datorer och smarttelefoner och från brev till WhatsApp. Var och en av dessa förändringar väckte stor debatt på sin tid.
För fyrtio år sedan kändes det som ett stort framsteg att använda ett ordbehandlingsprogram i stället för en skrivmaskin. Dokumentkoppling gjorde det möjligt för oss att anpassa hundratals brev utan att skriva vart och ett separat. Stavningskontrollen kom och orsakade ibland mycket underhållande misstag, men få människor skulle i dag hävda att stavningskontroll i sig är en dålig idé. Vi accepterar helt enkelt att den behöver mänskligt omdöme. Detsamma gäller AI.
AI är helt enkelt ännu ett verktyg och precis som med alla andra verktyg vi använder beror dess värde på hur det används. Som med allt annat kan det användas bra eller dåligt.
Jag har till exempel inga invändningar mot att använda AI-baserad tal-till-text för att hjälpa mig att organisera idéer eller till och med skapa det första utkastet till en artikel som den här. Det liknar faktiskt i hög grad att använda en diktafon och låta en sekreterare skriva ut ett brev. Ansvaret för den färdiga artikeln ligger fortfarande hos mig. Jag kan använda AI för att korrekturläsa artikeln och om jag inte håller med om något som AI föreslår ändrar eller tar jag bort det. Om artikeln bär mitt namn är åsikterna i den och ansvaret för dem fortfarande mina.
Fotografering väcker liknande frågor.
Att använda AI för att förbättra ljuset i ett fastighetsfoto eller ta bort en kökshandduk som hänger över ugnsluckan bekymrar mig inte alls. Det är tillfälliga störningsmoment som enkelt hade kunnat åtgärdas innan fotografiet togs. Att ta bort luftledningar, hitta på en havsutsikt eller få ett rum att se större ut än det verkligen är är något helt annat. Det är inte att förbättra fotografiet. Det är att förändra verkligheten och det är inte acceptabelt.
Samma princip gäller på andra områden. Jag har inga problem med ett telefonsvararmeddelande utanför kontorstid som förklarar att vi har stängt och ber den som ringer att lämna ett meddelande. Däremot har jag problem med att AI låtsas vara en medarbetare när den som ringer tror att han eller hon talar med en verklig person. Skillnaden ligger inte i tekniken, utan i ärligheten.
Till och med filmindustrin erbjuder en intressant jämförelse. Moderna filmer använder i stor utsträckning datorgenererade bilder, AI-baserade verktyg eller båda delarna. Hela scener kan skapas utan att någonsin ha existerat framför en kamera. Ingen förväntar sig att en science fiction-film ska vara verklig. Publiken förstår att den tittar på fiktion. Ett fastighetsfoto är något helt annat. En köpare förväntar sig att det ska föreställa en verklig bostad. Därför gäller en annan måttstock och jag skulle aldrig drömma om att använda ett fotografi som vilseleder någon att tro att en bostad är något den inte är.
En annan tanke annan tanke kring detta är att tekniken har en tendens att gradvis smyga sig in i våra liv på ett sätt som vi knappt märker. För några år sedan var sociala medier fulla av nya filter som fick människor att se löjliga ut. De var underhållande eftersom de var nya. I dag ignoreras de till stor del. Mobiltelefoner, stavningskontroll, e-post, WhatsApp och digital fotografering följde alla ett liknande mönster. En gång var de omstridda, nu är de helt enkelt en del av vardagen. Jag tror att AI så småningom kommer att bli ännu ett accepterat verktyg.
Jag vet naturligtvis inte vad framtiden kommer att innebära. För femton år sedan tror jag inte att många hade förutsett hur dominerande fastighetsportaler skulle bli. På samma sätt tror jag inte att vi kan utgå från att de alltid kommer att vara det huvudsakliga sättet för människor att söka efter bostäder. En dag kanske köpare helt enkelt frågar en AI-assistent: ”Jag söker en lägenhet med två sovrum och fri utsikt, inom min budget och nära lokal service. Vilka tre bostäder passar mig bäst och varför?” Kommer det att hända? Jag vet inte. Det finns tecken på att detta mycket väl skulle kunna vara framtiden, men ingen vet naturligtvis helt säkert.
Min erfarenhet har lärt mig att det oftast är ett misstag att bli alltför fäst vid dagens teknik. Tidningar dominerade en gång fastighetsannonseringen, sedan kom webbplatserna och därefter fastighetsportalerna. Något annat kommer nästan säkert härnäst. Med det sagt tycker jag att det är en sak om man vet att man talar med AI, men jag skulle anse det vara fullständigt oacceptabelt om AI imiterade mig eller någon annan i teamet för att vilseleda en potentiell kund.
Sammanfattningsvis är den verkliga frågan för mig inte om vi bör använda AI. Det handlar om att säkerställa att vi använder det ärligt, på ett ansvarsfullt sätt som är värdigt det förtroende människor visar oss. Tekniken kommer att förändras, men principerna bör inte göra det.
